Home » Foto » Fotografins fortsatta utveckling

Fotografins fortsatta utveckling

Efter att Nicéphore Niépce fått fram sitt bevarade fotografi började hans försök att effektivisera principen bakom. Hans metod krävde en extremt lång exponering som antagligen tog flera dagar. Niépce började ett samarbete med en man vid namn Louis Daguerre, ett samarbete som skulle visa sig fruktsamt och så småningom leda till en helt ny fotoprocess, kallad daguerreotypi, efter Louis Daguerre.

Fotografins fortsatta utveckling

Daguerreotypi

I denna fotoprocess formas bilden i amalgam på en tunn silverplåt. Niépce som var med att ta fram processen dog kort därpå och Daguerre fick en livspension från den franska staten för att släppa fotoprocessen fritt utan patent. Denna nya form av fotoprocess kom att användas flitigt, speciellt för porträtt, fram till 1860-talet. Faktum är att denna fotoprocess är en av de mest kända historisk sett då den var den första offentliga tillgängliga fotoprocessen vilken ledde till ett ökat intresse för fotografi. Det ökade intresset skedde hos både allmänheten men även uppfinnare och vetenskapsmän. Eftersom att fotoprocessen hade sina nackdelar gjordes det flitiga försök att utveckla processen. Daguerreotypi krävde dyra material och man var även tvungen att förhindra oxideringen av silvret genom att bevara daguerreotypin bakom en glasskiva. Dessutom var fotot mycket känsligt och bara man råkade snudda fotot med sitt finger kunde det innebära att innehållet och/eller kvaliteten försvann helt och hållet. Processen var inte alltför okomplicerad heller utan krävde fem olika steg. Först var man tvungen att polera silverplåten till perfektion, detta för att optimera bildkvaliteten. Sedan utsattes silverplåten för halogengaser, antingen i mörker eller i ett speciellt sorts ljus. I det tredje steget, exponering, placerade man silverplåten i camera obscura för exponering. Exponeringen kunde ta upp till femton minuter beroende på dagsljusets intensitet. När detta steg var klart utsattes silverplåten för kvicksilverångor i en mörk låda. Kvicksilvrets giftighet kändes till men trots det vidtogs sällan försiktighetsåtgärder. Efter detta steg hade man en positiv men spegelvänd bild. För att få bort det sista av silverhalogeniden användes en mild lösning av natriumtiosulfat. För den kringresande fotografen som tog porträtt med hjälp av denna metod bestod utrustningen av kamera, objektiv, kassetter, plåtar, polerredskap, kemikalier av olika slag, trälåda, ramar, kamerastativ och nackstöd till personen som skulle avbildas.

Fotografin utvecklas mycket på 1800-talet

Runt om i världen pågick det experimenterande och utveckling av fotografi på 1800-talet. Några av de män som stod för detta experimenterande och utvecklande var brasilianaren Hercules Florence och engelsmännen William Fox Talbot, John Herschel och Frederick Scott Archer. År 1838 uppfanns stereofotografin av den engelska uppfinnaren och vetenskapsmannen Charles Wheatstone. Stereofotografi är en metod som ger avbildning med djupeffekt genom att bilder tagna från två olika punkter betraktas samtidigt med ett öga på vardera bilden. Denna metod används idag för 3D-bilder. Under 1800-talet skedde många framsteg inom fotografi, och ett av de stora framstegen stod luxemburgaren Gabriel Lippman för när han tog fram en metod för att återge färger fotografiskt med så kallad interferens. För detta arbete fick han Nobelpriset i fysik år 1908. År 1889 grundades det amerikanska företaget Eastman Kodak, i vardagligt tal enbart kallat Kodak, av George Eastman som möjliggjorde för allmänheten att skaffa sig en egen kamera.

Fotografin utvecklas mycket på 1800-talet

Comments are closed.